Återfallsfeber

En sjukdom som smittar via bakterien Borrelia recurrentis, även relaterad till syfilis då den visar sig vara avlägsen släkting till syfilisbakterien.

Den förekommer på två olika sätt, endera fästingburen eller lusburen. Den fästingburna finns främst i Afrika och smittar till människor via en viss sorts fästingar medans den lusburna via löss som finns i kläderna till männsikan och har hittats i både Afrika men även i västra USA. Ingendera smittar människor emellan.

Symtomen är desamma dvs. plötsligt väldigt hög feber i några dagar och sedan ingen, hög feber och så håller det på i intervaller. Oftast har man omkring 3-4 intervaller, men att även ha flera är inte ovanligt.

Sjukdomen hittas via blodprov, kan behandlas med antibiotika och förebyggs genom god hygien hos människorna. 

 








Utslag på armar och ben kan vara ett tecken på att lössen bitit och du blivit infekterad.
För mera information se Folkhälsomyndigheten

Lunginflammation

Vid en lunginflammation har alveolerna blivit inflammerade.
Lunginflammationen orsakas av virus och bakterier. En vanlig bakterie är Pneumokocker.
Gamla människor och små barn drabbas lättar, på grund av sämre immunförsvar.
Symtomen är oftast feber med förkylning som förvärras efter några dagar.
När man fått diagnosen lunginflammation är det vanligt att man får en antibiotikakur som man bör ta till slut fast man kan börja känna sig bättre.

MRSA

Det kallas också staphylococcus aureus och är en bakterie och denna bakterie är motståndskraftig mot meticillin.

Den har förekommit sen 1960-talet.

Den orsakar många olika typer av infektioner. Både lindriga och såna som kan vara livshotande.
Känsliga för många antibiotika preparat. Intresset för MRSA har ökat för den intensiva mediebevakningen.

När man gör en undersökning för MRSA, undersöks t.ex. näsborrar, svalg, hudsprickor.

De grundläggande vårdhygieniska principerna ska tillämpas för att minimera spridningen av MRSA till andra patienter, alltså begränsning av miljösmitta.

Det började komma MRSA till människor som inte hade varit i kontakt med sjukvården. Dom visa sig vara farligare för dom producerade gift. 

Resistenta bakterier

Resistenta bakterier

Det finns många olika varianter av bakterier i världens olika länder. Men det börjar bli vanligare med resistenta bakterier i världen. Bakterierna sprider sig bäst på ex. sjukhus. Det sprids även i förskolor och äldreboenden, men det har blivit allt vanligare att det sprids i samhället.

Det sprids via direktkontakt. Och sprids lätt på sjukhusmiljöer där personer är svaga och gamla. Om man reser så kan man hämta med bakterier från ett annat land. Livsmedel kan också innehålla resistenta bakterier, som tex. salmonella.

Bakterierna kan finnas i tarmen eller huden eller näsan. Men människan får ingen symptom av det. Därför kan de sprida sig lättare eftersom människor inte vet att de har någon resistent bakterie. Det är mycket vanligt att man inte har någon aning om att man har någon resistent bakterie. Men man går och bär på den hela tiden.

Utlandsresa
Sådana som kommer hem från en utlandsresa kan drabbas av magsjuka och då kan det ofta syfta på ett de har någon sort av  resistent bakterie med sig.

 Antalet drabbade patienter i HNS

VRE

ESBL

THL

Hur världen förstörde antibiotikan

Enda från början visste man att bakterierna kunde utveckla en resistens (dvs. motståndskraft mot antibiotika). Redan 1947 märkte man första fallen på infektioner vilka inte gick att bota med antibiotika. Vilket har lett till att även lätt behandlade infektioner har blivit svåra fall då antibiotikan inte biter på bakterierna.
För att förebygga att denna utveckling inte fortskrider ska man ge rätt antibiotika till rätt bakterie och sluta använda antibiotikan "för säkerhets skull". Ett av orsakerna till att de över huvudtaget har blivit resistenta är att bakterierna har anpassat sig till angreppet som antibiotikan utvecklar gentemot bakterierna. Ett annat är att bakterierna skapar ett protein som motverkar antibiotikans effekt.

 

Bildkälla; google

Clostridium difficile

"Den besvärliga Clostridium"

Upptäcktes år 1935, men först på 1970 talet upptäckte man att den har försvar mot antibiotika. 

Den orsakar sjukdomar i tarmen och diarré ända till livshotande sjukdomar.

Den blir värre om man tar en antibiotika kur.

Riskfaktorer:

- Nedsatt immunförsvar

- Antibiotika behandling

- Om man är över 65 år

- Andra sjukdomar

- Intensiv vård

Symtom:

- Kan lida av plötsliga diarré anfall under en antibiotika kur eller enda till 2 månader efter smitt tillfälle

-  Diarren har en speciell lukt, kan beskrivas som en lukt av gödsel eller bondgård och kan dessutom innehålla slem

Det finns 1 miljard organismer per gram avföring, och det smittar lätt från patient till patient.

Patienten ska helst ligga ensam.

Handhygien

Man skall använda handsprit men eftersom det inte tar bort smuts och organsikt material så måste händerna tvättas med flytande tvål före och efter patient kontakt.

Och vid direkt kontakt med patienter eller förorenad utrustning så skall en gångs handskar och förkläden användas.

Desinfektion av utrustning

Isolerade patienter ska helst ha utrustning som inte används av någon annan patient

Vid utbrott av C. difficile är toalettstolar en smittspridare eftersom det har blivit kraftigt förorenade av sporer. Och att patienterna borde ha en egen toalett.

Desinfektion av miljön 

Desto smutsiga händer man har desto smutsigare är miljön.

Man måste städa med något kraftigare medel än vanligt rengöringsmedel

Vankomycinresistenta enterokocker (VRE)

Enterokocken är en bakterie som är resistent mot Vankomycin.
Denna bakterie finns i tarmfloran och i orala slemhinnor.
Enterokocker sprids vanligtvis via händer efter toalettbesök och vid indirekt eller direkt kontakt. Bakterien kan leva länge på ytor i t.ex. badrum eller vårdrum.


För att undvika smitta, bör man tänka på:
-Tvätta händerna ordentligt med tvål
-Fast du är en bärare av VRE kan du ha sex normalt.
-Om du har kateter eller sår är det viktigt att du tvättar händerna efter bytet av kateten och rengöring av ditt sår.
-Inom sjukvården är noggrann hygien så att inte bakterien ska sprida sig till andra patienter.